En sorgens dag i trädgården

Jag började dagen med min vanliga "klippa-snigel-runda". Av förklarliga skäl hade jag blicken fäst ner i backen. Döm om min förvåning när jag nästan krockar med ett omkullfallet träd. Det var vår stora hägg som fallit under natten. Den har förvisso lutat ett tag, men jag hade ändå hoppats att den slulle klara sig ett tag till.
Från början var trädet tre-stammigt. När vi flyttade in fanns två stammar kvar. Stormen Per tog en av den, tyvärr den av stammarna som stod rakast. Kvar fanns alltså endast en stam som dessutom lutade. Utan motvikt av sin kompis blev lutningen lite värre för varje år och på midsommarnatten föll det altså.

Vi har förlorat en hel del träd sedan vi flyttade in. Det började med att Gudrun tog en hagtorn. Ett plommonträd har självdött och en del av den stora syrenen vid boden har fallit (och risken är stor att vi mister mer av den).

Just nu känner jag nästan panik efter att åka till plantskolan och köpa nya träd. Tyvärr kommer jag ju inte hinna se dem fullt uppvuxna om jag planterar nya, men det är bättre än inget.

Vårda era träd!
Kattis

 Synen som mötte mig på snigelrundan.

 Det var lite svårt att fånga på bild hur stort trädet var. Tyvärr har jag ingen bild på trädet innan det föll.

Fram med motorsågen...

 .....och släpa bort alla grenar.

 Bara stubben kvar.

 Alla grenar ligger i en hög längst ner i trädgården så länge.

Städat och väldigt tomt! Trädet stod nära tomtgränsen och skärmade av en del mot granntomten. Nu är det alldeles för öppet.

Gräva. gräva, gräva......

Jag gillar att gräva! På vår tomt är det rena styrketräningspasset. Jorden är ingen jord. Bara sten med grus emellan. Den kräver massor av jordförbättring. Hur som helst skulle solrabatten utökas, så de seanste dagarna har jag grävt och åter grävt.

Solrabatten började med en ensam pion. En av de mycket få blommor som fanns på tomten när vi köpte huset. För några år sedan började jag plantera lite sällskap till den ensamma pionen, och sedan har det bara fortsatt. Nu återstod en remsa till jag nått garageuppfarten. Än sä länge ser det väldigt klent ut, men det växer till sig så småningom.

Ha en underbar midsommar!
Kattis

Solrabatten, som den såg ut när jag började med den. Den ursprungliga rosa pionen, en ny mörkare pion och lite daggkåpa. Längre bort i bild ser man Rose de Recht och Mme Hardy innan de också fick lite sällskap.

 Solrabbaten som ska bli större.

 Färdigt. Det ser lite ynkligt ut än så länge. Jag har planterat rödmalva, bolltistlar och lila anisisop. Nästa sommar är det nog fint. 

Lyckanden och misslyckanden

När man arbetar med sin trädgård blir det inte alltid som man tänkt sig. Stormar kan fälla träd, ohyra förstör blommning och torka kan orsaka mjöldagg, bara för att nämna några käppar i hjulen.
Ibland kan jag bli riktigt nedstämd när blomning uteblir eller en växt dör. Då gäller det att fokusera på det som faktiskt är vackert i trädgården. Här är några exempel på sådant som lyckats och misslyckats senaste veckan.

Hoppas ni lyckas med ALLT.
Kattis

Ser ni toppklockan och karpaterklockan ovan? Klart ni inte gör för dem har snigel%&%&%¤# ätit upp.

Istället får man glädjas år den blå nunneörten, som nog faktiskt har ännu vackrare färg än blåklockorna. Här i sällskap med alunrot.

Ser ni romansalladen bakom gräslöken? Klart ni inte gör för den hann jag inte passa med vatten så den grodde aldrig.

Men i de andra odlingslådorna, som jag kom ihåg att vattna och täcka med fiberduk växer det fantastiskt bra och vi har börjat skörda sallad.

Någon slags bladvecklare eller om det kan vara en rosenstekel har gett sig på min favoritros Mme Hardy. Både Mme Hardy och Rose de Recht har dessutom perforerade blad. Vet inte om det är samma ohyra eller något annat. Knopparna på Poppius vissnar innan de slår ut. Det är inget bra rosår i min trädgård.

Istället får jag titta på aklejrutan som står i samma rabatt som rosorna. Underbrt fluffig!

 Slutligen kan man ju samla det bästa i en bukett att ta in.

Swosh!

Swosh!!! Vad var det? Jo det var hela maj och halva juni som flög förbi, innan jag hann blinka. Allt går för fort. Det växer så det knakar, men jag hinner vare sig se eller njuta av trädgården tillräckligt nu. Men snart, snart är det semester. Växer så det knakar gör det förresten inte alls i två av grönsakslådorna. Jag hann inte passa med vatten så nu gror det inte.

Just nu är det syrenernas blomning som dominerar intrycket i trädgården. Syrenerna fanns här när vi köpte huset och verkar alla vara vanliga bondsyrener. En av de lila är riktigt stor och maffig. Jag hoppas att den kommer stå många år till även om två av stammarna endast verkar hållas uppe av boden.

Må gott!
Kattis

Den stora syrenen bakom boden.

 

En vit syren bakom garaget. Massor av blommor, men nästan inga blad.